I pray the rain

Då jag inte jobbat något under våren, utan endast pluggat för att ta igen omtentor, för i sin tur kunna få ta min examen. Har det resulterat i att börsen är extra tom. Vilket suger.
Därför hade jag inte tänkt gå på Gatufesten, trots att det var artister jag ville se.
Men.
I onsdags när jag gjorde ett praktikpass på ambulsansen så FICK jag ett 3-dagarspass av min handledare. Med motiveringen "-du är en bra kille!"  Helt galet snällt av honom.
Nu har jag alltså fått sett de artister jag lurat på  att se.

Chrisitan walz - stackarn spela på tok för tidigt, varpå publiken var gles. Men va bra han är!

A-Camp - mer public och vad jäkla härlig hon är Nina!

Two White Horses - förstgången jag såg dem, om man inte räknar med deras sista vers då de förspelad åt Hello Saferide i vintras. Så himlans bra. Deras hit "good times are gone forever"  (eller vad den heter) får jag blandade känslor utav. Ångest men samtidigt glädje då den svänger så!

Moneybrother - såg han/dem senaste de var här på GF. Då på mindre scen vid Selångersån. Det var helt magiskt då de lirade "Blow him back into my arms"  och det är på vippen att det ska börja ösregna med det kommer endast några få men skitstora regndroppar som även ljustreknikerna upptäckte och lyste upp publikhavet. "I pray the rain, the rain won't fall. Oh lord don't let it fall". Och tro fan det blir nästan samma sak denna spelning. Han/dem kan skapa magi, helt klart!

Soundtrack of Our Lives - Även det är en förstagångenartist. Har lyssnat ovanligt mycket på dem under våren.  Grym spelning! Även nu, publiken var lam. Fan, Miss Li hade fler i publiken än TSOOL. Inget illa mot henne, men va fan.

Och allt detta gratis!
Tack tack tack Olle!



Folk i regel... ä ju dum i huve nå jääävulst!
Nej, men det är väl kanske för att jag är trött och nykter som vill se ett svinabra band, som jag blir irriterad på folk i publiken som inte bryr sig ett dugg om vilka som spelar. De står där för att kanske känna igen EN låt, samt prata med sina kompisar non-stop, fulla som få. Lite störigt men å andra sidan är jag ovanligt trött nu å.

Fan nu har det ju blivit en dagbok utav det här. jaja. Sak samma. Inte många själar, om ens nån som läser den, så det kvittar.
Till veckan (fre-sön) ska jag och Peter ut på en Norrlands Road Trip. En idé som vi fick efter ha kollat på "orren flyger aldrig mer" (klungan). Undra om vi får se mycke skog? Joo de tror ja nog ändå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0